Georgien: Amore patriae nostrum lex!
Karaste blogglasare, Ericusfans och alla andra loske manns o kvinns,
Det ar en stor ara att fa tillskriva bloggen denna post fran hjartat av Kaukasus. Jag lovar att efter basta formaga aterge de intryck jag hittills fatt av det fantastiska Georgien. Det blir inte latt, men jag ska gora vad jag kan for att formedla mina storvulna kanslor for landet och dess stolta folk. Da resan ar langtifran slut kommer nog ytterligare ett inlagg da jag atervant till Londonium.
Tack vare fi/ Ivan/ Ryssen/ vadhelst ni vill kalla honom/ var det ju stortomojligt att flyga via Moskva. Sa jag hookade upp ett direktflyg till Tbilisi. Tillsammans med ett gang hemlangtansfulla georgier, en hel hord Uzbeker (planet fortsatte till Tashkent) och nagra enstaka granslosa medicinare transporterades jag av en gallt skrikande kapten och nagra langbenta flygvardinnor med ett skont oststatsplan till Georgiens huvudstad, Tbilisi. Da president Sakashvilli gor allt han kan for att narma sig vast och europeisera sitt land har visumkraven slopats for EU-medborgare. Trots detta ville den supersota passkontrollantskan (obs! genus [Salut, jur studenter!]) inte slappa in mig i landet utan att granska mitt pass i sommarna. Dessutom gav hon mig lite val langa ogonkast under sin kaukasiskt korpsvarta lugg medan hon luslaste mina 'papers'. Konstigt tankte jag, for mitt telefonnummer stod ju inte dar, men van som jag ar att alla tycker jag ar absolutely ravishing i min nya tweedkreation nonchade jag henne big time och fortsatte in i landet med stort G.
Efter att likt JP II kysst jordskorpan plockade Eka (fastmon) och Aleko (fastmannen) upp mig i en kliiin yuggemerca och forde mig till Alekos bostad dar jag skulle bo ett par natter. Som ni sakert kanner till ar Georgien ett fattigt, men stolt litet land. Folk bor valdigt enkelt och badar inte direkt i dompa varje morgon (kanske varannan pa sin hojd). Darav kommer det sig att jag blev overvaldigad da jag fick se Alekos lya. Superstor, tjockt bazzig och iskall skandinavisk inredning. Klin-t, sade jag och huttade in vaskan i mitt gympahallsstora rum.
Om jag med en fras ska forsoka beskriva Georgien, georgier och det andliga klimat de lever i far det bli
(som de sjalva uttrycker det i stunder av stor Shakespeareiansk inspiration). Min vard ledde mig in i matsalen dar ett bord fullkomligt dignade under tyngden av mangder med utsokt georgisk mat. Innan vi kastade oss over lackerheterna ville Aleko utbringa en skal. Nu forhaller det sig sa att georgier inte skalar hur fan som helst. Om ni trodde att vi svenskar ar formella vad galler skalande sa skulle ni se de har snubbarna. Varje skal ar en hel ritual dar man tilldricker framforallt varandras familjer, nationer, nationalhjaltar och historiska klenoder och myter. Som sann historiefetischist med tydliga nationalromantiska drag av utpraglad psykotisk karaktar blev jag fullkomligt till mig av exaltering. Foljdaktligen utbringade jag en skal "for Georgiens frihet fran Rysk overhoghet, valgang at min hogt arade vards framtida avkomma och for den georgisk-ortodoxa kristendomen". Tystnad foljde. Aleko stirrade pa mig. Skarrskadade min vid det har laget vilt flackande blick. Sedan borjade han mullra av ett forlosande gapskratt, sade att det var en utmarkt skal (for en nyborjare) och sen hogg vi in pa tugget. Vi at, skalade, drack, skrattade, at, skalade, drack, skrattade och fortsatte sa langt in pa smatimmarna da det var dags att sussa for en overtrott liten skaning. Alldeles ifran mig utav lycka, hanfordhet och georgisk konyaki gick jag till sangs och somnade innan jag hunnit krypa ner under tacket. Snaaaaaaaaaark...
Som manga av er vet e jag en djavel pa att tala i somnen. Som en kanske nagot mindre skara av er sakert oxa vet ar jag en minst lika stor djavel pa att sjunga/brola i somnen. Det gjorde jag med rage foljande morgon. Baloo, djungelbjornen, hade varit superstolt over min upphottade remix pa "Var nojd med allt som livet ger". Jag var emellertid desto mindre stolt over att brola mig sjalv till vakenhet. Aleko tyckte emellertid att det var helfestligt. Han paminner forresten ratt mycket om Baloo. Stor, stortskon och jakligt rolig. Stark som en bjorn ser han oxa ut att vara med sina tva meter och tre ladugardsdorrar mellan skuldrorna.
Hursomhelst, vi begav oss genast till Ekas foraldrar for en storfrukost med hela familjen. For er som uppskattar en 'full english' (mad props till Nice) sa ska ni veta vad ni missat nar vi snackar georgisk frulle. Oj, oj, oj. Matt som en hast stapplade jag darifran och ut pa stan med Ekas bror, Konstantin, eller Koka som han kallas. Nu faller det sig emellertid sa att Ekas arma fader ar en folkvald politiker i Tbilisi stadsfullmaktige, fran samma parti som presidenten, och som sadan omgardad av rigorosa sakerhetsatgarder samt diverse hushallsnara tjanster (eller pigjobb for alla er sossar/DN-lasare). Darfor var det inte Koka som korde bilen utan Sozas (fadern) privata chauffor. Livvakterna slappte ut oss med ett par granskande blickar och Tbilisi var vart att claima...
Dagen fylldes av sightseeing, mat, politik, mat, vin, politik, mat, konyaki samt mer sightseeing och en hel del snack om vara respektive nationer samt mat.
Nu kallar dock annu ett av delikatesser dignande matbord. Vad sags t.ex. om lackerheter som kachapuri, khinkali, chakhokhbili eller ajabsandali (arabsandaler?)? Da min standigt vaxande kagge nu kurrar ikapp med flaktsystemet maste jag genast mata den. Aterkommer om ett par dagar med fler flottiga fakta om mitt nya favoritland, Georgien.
Over and out.
Er man i Kaukasus (tack for den, P-A),
Ericus
Ps. Assimilering, nagon?
Ps 2. Hembitradet har ett sjukt coolt stadredskap i stallet for en golvmopp. Hon har i stallet tva stycken filtplattar som hon liksom svavar fram pa over den nybonade parketten. De lamnar en blank och skinande ren yta efter sig. Ungefar som en klusterbomb.
Ps 3. Nagra av er vackte fragan om det formodade bruket av Kalashnikovs pa brolloppet. Jag fragade en georgisk polare som skrattade och sade att det slutade de med for flera ar sedan. Minst fyra trodde han. Han sag dock inte helt overtygande ut. Jag kanner mig marginellt mycket sakrare. Ds.
Gamle kung Gorgasali som grundade staden Tbilisi. En riktig karl med andra ord.
Dato och Koka lägger upp planerna inför kvällens eskapader...
...som likt alltid involverar mängder av mat, mera mat och oerhörda mängder med ytterligare mat...
...och vemodig nationalromantisk musik...
...och vackra georgiska flickor...
...och ännu mera mat...
...och kvällen till ära - georgisk massage av en gubbkalsongsbärande gammal ishockeycoach (?). "Knaaaaak!" lät det när han gick lös på ryggen. Underbart skönt. Därefter badades det i heta källor och dracks vin samt, förvånande nog, åts mat. Åt nog totalt 15 kilo föda på en kväll. Måste vara någon form av rekord.
Mullah Erik al-ibn-al-Talibani signing out. Fred ut och länge leve Georgien!
