Ericus i Nevjork

Tjena!

Lika full av extas som crackpundarna i trappuppgången blir när de får en pund eller två till lite crystal meth tidigt på morgonkvisten blev jag, Magulf och Matte då vännerna Calle o Nisse förärade oss med ett besök förra helgen. Brorsans gamla handelskursare som efter examen skingrats för vinden till världens mest avlägsna hörn (läs Vasastan och Amalienborg) anlände vid god vigör på fredagskvällen. Efter att ha intagit förfriskningar till de ljuva tonerna av grannens tvättmaskin och lite tysk tramptechno begavs det sig till Embassy i Mayfair för gourmétmiddag, conjaaaugare och tillhörande kubanska rökdon. Kvällen började bra men slutade bäst när vi efter ett par timmars levnad över åtminstone mina knapra tillgångar gled in på Turnmills och klubbade loss natten lång. Vi hann även med att bli dödligt matförgiftade av de kinesiska triadernas hantlangare samt bevittna en enorm svart snubbes hedrande av brittisk knarkkulturs allra heligaste ritual (dvs ta jättemycket knark, ta av dig till bar överkropp inne på klubben och stå och prata med en tegelvägg i minst 6,5 timmar (!!)). Vi måste varit de enda inne på stället som ätit middag på en posh restaurang i stället för ett polskt laboratorium. Knaper, knaper, knaper. Alltid lika fascinerande. Musiken var dock underbar och vi svingade de lurviga (courtesy of G. Ymkillen) til the break of dawn and beyond.

Lördagen påbörjades i Nisses tecken. Det vill säga att vi intog en fullt engelsk full full English uppe på Exmouth Market (cleant 'he!). Makalös start på en riktigt vacker höstdag således. Efter seriös sightseeing på dagen hookade vi upp med damerna på kvällen för middag och avslutade natten uppe i Angel på ett råbrittiskt hak. Undvek att bli förgiftade denna kväll. Politisk diskussion följde naturligtvis till långt in på småtimmarna. En veritabel dimma av unken konservatism svepte in våra cirkelresonemang på ett ganska förtjänstfullt sett måste jag säga.

Dagen efter firade vi tillsammans med varje sund britt Armistice Day / Remembrance Sunday. Till åminnelse av alla miljoner engelsmän som offrat sina liv för att de själva och resten av världen ska kunna leva i frihet (och för att vi i Sverige ska kunna vara neutrala och föra vår relativistiska 'tredje linje') samlades mängder av Londonbor kring White Hall och dess monument för att minnas och hedra de som dött. Ni som känner mig väl kan bara tänka er hur stort detta var för mig. Det var verkligen fullt med krigsveteraner överallt. Alla pubar, alla hak, varenda gata tycktes smockad med fårade gamla gubbar med obefläckad heder och något sorgset men likväl stolt i blicken. Efter parad, förbön, kransnedläggningar och dylikt intog vi vår obligatoriska Full English på ett arketypiskt Londonhak packat med SAS-soldater och fallskärmstrupper från det andra stora kriget. Ganska mäktig känsla.

Sen entrades de flygande vikingaskeppen som åter förde våra vänner österledes. Tror jag ska resa en runsten till Nils och Carls ära. Alla som kommer hit får förresten en runsten. Det borde fortsätta att locka hit folk, även om ni inte är lika krigsfetischistiska och imperievurmande som undertecknad.

Må väl mina vänner! Saknar er alla.

Med den största vördnad tecknar jag

Ericus.

Ps. Se gärna min gode vän Klas uppmärksammande av Veteran's Day i USA. Ds.


Magulf med Monica. Charmerande.



Magulf, Carlulf och två glada conjaaaugare.



Matte e såklart alltid lika poppis med damerna.



Clubhoppin'. Ljuva toner var det vill jag lova.




Nice i full aktion. Beam me up, Scottie!



Härlig stämning på de här klubbarna dårå.



Guglielmus och Callefar, rättmätig arvtagare till A.P. Möller.




Bella och Annika at gun point.




Utanför Frimurarordens högsäte. Jag har fortfarande inte fått någon inbjudan till deras nästa rejv, för jäkla dåligt av dem. Isacus, denna är tillägnad Dig. Kommentar om Londonlogen?


Di gamle o erfarne ställer upp till parad. Säkert en sista gång för somliga. Må deras minne leva i tusen år, Lest we forget.