Ericus i Nevjork

När stackars Kimpa, som naturligtvis varit i tron att han inte bara skulle få jobbet direkt utan dessutom att han faktiskt skickat sin ansökan i tid och därutöver lyckats bifoga ansökningshandlingarna, läser svaret blir han alldeles skakig. Han får svårt att andas och börjar nervöst hyperventilera. "Min karriär hos GOG är över för alltid, innan den ens hann börja. Satan, också! De kommer berätta det här för alla andra rekryterare som kommer berätta det för sina rekryterarpolare som i sin tur kommer berätta det för sina HR-polare och så vidare i all oändlighet tills jag har varenda rekryteringsansvarig i hela världen emot mig. Mitt liv är förstört! Det är oåterkalleligen förstört!"

Men, snart hämtar han sig från chocken och inser, som ni vanliga människor redan insett, att det hela egentligen inte var så jäkla farligt. Det är ju bara att se till att faktiskt skicka med handlingarna nästa gång, och att då ansöka i tid. "Ha! Och så blev jag så orolig. Jag har minsann inte bränt mina skepp ännu. Haha! Jag skriver och skryter om min förvirring för grabbarna. De tycker säkert det är ball." Och det gjorde han. Så det förslog. Det skulle han aldrig ha gjort.

I ett tillstånd av glädjeyra över att han faktiskt inte sumpat alla sina chanser (ännu) skriver han till Kjell-Bjarne och undertecknad. Han skriver om sitt tokroliga misstag, vb:ar mailkonversationen med Inga och passar även på att, i ett tydligt tillstånd av hybris, diskreditera byrån genom att härma en av deras anställdas mindre tilltalande men desto mer gutturala skratteknik (HÖHÖ, någon?). Kimpa driver även en del med stackars Inga. Dessutom stavar han fel på ett par ord (illa för en detail conscious jurist). Men, vad spelar det för roll, tänker nu den uppmärksamme läsaren som minns att han faktiskt bara mailade det till sina två kompisar? Jo, det ska jag berätta. Det spelade en avgörande roll för att nu definitivt terminera de sista chanserna till att någonsin återupprätta en någotsånär god relation med GOG Advokatbyrå. Kimpalainen lyckades nämligen få med ingen mindre än Ingas namn i adressatlistan så att brevet med allt skitsnack går direkt till henne!! NEEEEEEEEEJ! Aaaaaaaahahahahahahaha! Aaaaaaaahahahahaha! Jag kunde verkligen inte sluta skratta när jag såg mailen. Helt otroligt. Killen gick verkligen från klarhet till klarhet. Vilket ansökningsmästerverk.

Och nu, mina vänner är det en annan mindre lyckad individs tur att lida pin. Exeunt: Kimpa. Enter: Kjell-Bjarne. Lille K-B bestämde sig, efter att ha läst den initiala mailväxlingen från Kim och sett dennes första ödesdigra misstag och svaret från Inga, för att gå i svaromål. Han avfyrar således en rejäl bredsida av "HAHAHAHAHAHA! Fan, vad du är dum i huvudet, ditt spån, pucko, mongo [... ... ...] abekatt, pajas [... ... ...] sääääär, ålahuve, bedskalle [etc. etc.]! Hur kan man göra ngt så duuuuuumt! HAHAHAHHAHAHA! Kan inte sluta skratta! HAHAHAHA!" och en hel del annat smått&gott. Bl.a. passar även han på att slänga in lite vitsigheter om lilla Inga och byrån. Tillika ganska roliga och träffande sådana. Och visst, det kanske var välförtjänt. Men, sen är det ju faktiskt som så att man inte ska kasta sten i glashus. Och skrattar bäst gör faktiskt den som skrattar sist. I det här fallet var det knappast Kjell-Bjarne. Han lyckas nämligen med praktstycket att trycka "reply to all". Följdaktligen får Inga även hans brev. Andra gången alltså. Inom loppet av ngn timme. Ajajaj. Stackars henne. Stackars K-B. Och stackars lilla Kimpa vars dumskallebrev fortsätter flänga fram och tillbaka genom cyberrymden och orsaka kaos, förstörelse och ond bråd död varhelst det landar. 

Så, mina vänner, vad kan vi då dra för lärdom av detta debakel så att vi må bli ännu lite visare? Jo, närmare bestämt tre stycken lärdomar:

1. Bifoga alltid de filer du sagt att du ska bifoga.

2. Dubbelkolla, dubbelkolla, dubbelkolla. Be sedan någon annan dubbelkolla och dubbelkolla sedan den personens dubbelkollande och be en annan person att dubbelkolla det dubbelkollandet. Sen dubbelkollar du allt en sista gång. Och dubbelkollar det. Sen kan du trycka på send.

3. Om Kimpas mejl landar i Din inkorg - deleta det omedelbums innan förbannelsen förgör även dina chanser att någonsin få ett jobb. Dubbelkolla sedan för säkerhets skull att det verkligen är deletat.

Då det lyckades mig att genom mejlsvar, med minst tusen dubbelkollningar att jag inte replyat till Inga, fått med henne i adressraden, eller att hon låg och lurade under min säng, både håna båda vänner och ha roligt på deras bekostnad är jag säker på att förbannelsen nu även inbegriper mig. Förbannad äro jag. Om inte för hånet så för att jag är dum nog att lägga ut hela historien på nätet. Låtom oss bedja för att Inga inte läser Ericus blogg. But in this day and age, who the heck knows?

Med förhoppningar om att ni har haft en lika rolig och spänningsfull förmiddag som jag, lyckas bättre med era ansökningar och att ni snart tittar förbi igen trycker jag ner tangenterna som bildar orden

Ericus. Over and out.

Ps. Ok, Kimpa och Kjell-Bjarne (ni vet vilka ni är), jag kanske spädde på historien lite. Men, vad gör man inte för att hålla sina läsare nöjda? Och just det, innan jag glömmer, om ni inte skickar tio kilo salta balkar och/eller djungelvrål publicerar jag era namn. Sådetså. (Adressen kommer sist i programmet.) Ds.