Avveckling, utveckling, framveckling
Bästa vänner,
Ni har nu fått följa yours trulys äventyr i Londonium, här på ericus.blogg.se, under en förhållandevis lång tid av mitt alltid lika intressanta som händelserika liv. Som ni alla vet är jag inte bara en briljant lögnhals förmögen att ljuga omkull en halv häst utan även en riktigt raljerande snackemoster. Dåliga egenskaper förvisso, men samtidigt karakteristika som försäkrat er om ständig uppdatering på spännande ämnen, som exempelvis kulturkrockkuddar, filosofiska halshuggningar, unika klubbguider, kaukasiska bröllopsriter, djuprotad ärkekonservatism, cigarrökande skumpasumpare, sweeeeeet luvin fo mi gal dem Nahale, skummande mörk öl, undermåliga invasionsförsvar, konjakångande gentlemannaklubbar, mångmiljardsmässiga auktioner, Svalbard, Carolus och Nilsulf, dirtyfunkypumpinsexyhouse, council houses, anti-karriärrådgivning, ost och pattar, livet i exil, okuvade danskar, genuin brödrakärlek, dubbelkollande av ansökningshandlingar, uppfuckade jobb och jobbiga uppfuckningar, möta-persiska-flickvännens-föräldrar-vånda, den unge herr Harrys hybris, frallor, friåkning, hemlängtan och inte minst en jäkla massa ordbajs. För sån e jag.
Vad jag däremot inte är är i imperiets krona. Det är nämligen med stor vånda i mitt unga bröst, tårar i mina annars så sorglösa öga och semi-spastiska crack-ryckningar i vänster skenben som jag nu - genom detta meddelande i cyberrymdens förvirrade förgård - släpper bomben att Ericus har lämnat Londonium...
[Andas djupt. Ta en sup. Ta tre. Fippla fram defibralatorn och tugga sönder ett par betablockers...]
K to the ungsholmen.
Just det. Så är det faktiskt. Efter att ha genomlevt vad som antagligen varit den roligaste tiden i mitt liv har jag nu efter moget övervägande bestämt mig för att överge min älskade english breakfast, dumpa alla mina sofistikerade divalater, sluta prata med lätt släpande högaristokratisk nasal överlägsenhet om saker som den dumma ignoranta allmänheten inte begriper sig på, och inte minst lämna min älskade brorsa i vår underbart underklassbrittiskt inredda socialbidragstagarlägenhet.
Men, vad får mig då att göra detta? Vad får mig att överge alla mina favoritsysselsättningar och lämna landet jag lärt mig att älska för dess oreserverade hyllningar till historicism, västerländsk överlägsenhet och stockkonservatism? Jo, det rör sig naturligtvis om samma sak som fått människor i alla tider att lämna allt de haft för händer, det som fått folk att utbyta sina sinnens fulla bruk mot det förvirrade tillståndet hos debila dårar, det som utlöste det Trojanska kriget. Just det, jag talar naturligtvis om kärleken. Jag talar om min flicka.
För tillfället är jag alltså i Sthlm. Men, jag är inte bara tillfällig Stockholmare utan har, trots min odödliga övertygelse att 046 är det enda rätta riktnumret, nu slutligen nått vägs ände och blivit en 08. Inte nog med det. Jag har nämligen gått och blivit sambo. "Sug på den karamellen pojkar" (som vår blonda bystdrottning till föreläsare brukade säga till de intet ont anande men ack så sexuellt trakasserade plugghästarna på juristutbildningens termin 2). Just det. Sambo... Vuxet värre, men alldeles underbart!! Har personligen inte riktigt förstått varför folk får för sig att flytta ihop egentligen, med allt vad det innebär av tandborstkonflikter, toalockslägesstrider och överhängande risk för emotionell imperialism. Men, nu förstår jag att jag hela denna tid varit förd bakom ljuset. Det är helt enkelt så jäkla nice att bo med sin älskade flicka...
Skriver just nu min dissertation till studierna i London, vilka alltså fortsätter fram till juni. Eftersom jag skriver en uppsats i stället för att gå på föreläsningar och examineras som vanligt kan jag ta lite välbehövlig tid till att göra mig hemmastadd i mitt nya hem - Hantverkargatan 88, Kungsholmen.
Hantverkargatan, mitt nya hem.
S to the ambos... japp, japp!
Aiht, måste gittish nu. Lovar att hålla er uppdaterade och välinformerade - dvs lögnerna och överdrifterna kommer fortsätta florera här på ericus.bloggspot.com. Det, mina vänner, kan jag lova er!!
Tills vi möts igen (om ngn vecka eller så). Farväl!
Er trogne Ericus.
Ni har nu fått följa yours trulys äventyr i Londonium, här på ericus.blogg.se, under en förhållandevis lång tid av mitt alltid lika intressanta som händelserika liv. Som ni alla vet är jag inte bara en briljant lögnhals förmögen att ljuga omkull en halv häst utan även en riktigt raljerande snackemoster. Dåliga egenskaper förvisso, men samtidigt karakteristika som försäkrat er om ständig uppdatering på spännande ämnen, som exempelvis kulturkrockkuddar, filosofiska halshuggningar, unika klubbguider, kaukasiska bröllopsriter, djuprotad ärkekonservatism, cigarrökande skumpasumpare, sweeeeeet luvin fo mi gal dem Nahale, skummande mörk öl, undermåliga invasionsförsvar, konjakångande gentlemannaklubbar, mångmiljardsmässiga auktioner, Svalbard, Carolus och Nilsulf, dirtyfunkypumpinsexyhouse, council houses, anti-karriärrådgivning, ost och pattar, livet i exil, okuvade danskar, genuin brödrakärlek, dubbelkollande av ansökningshandlingar, uppfuckade jobb och jobbiga uppfuckningar, möta-persiska-flickvännens-föräldrar-vånda, den unge herr Harrys hybris, frallor, friåkning, hemlängtan och inte minst en jäkla massa ordbajs. För sån e jag.
Vad jag däremot inte är är i imperiets krona. Det är nämligen med stor vånda i mitt unga bröst, tårar i mina annars så sorglösa öga och semi-spastiska crack-ryckningar i vänster skenben som jag nu - genom detta meddelande i cyberrymdens förvirrade förgård - släpper bomben att Ericus har lämnat Londonium...
[Andas djupt. Ta en sup. Ta tre. Fippla fram defibralatorn och tugga sönder ett par betablockers...]
K to the ungsholmen.
Just det. Så är det faktiskt. Efter att ha genomlevt vad som antagligen varit den roligaste tiden i mitt liv har jag nu efter moget övervägande bestämt mig för att överge min älskade english breakfast, dumpa alla mina sofistikerade divalater, sluta prata med lätt släpande högaristokratisk nasal överlägsenhet om saker som den dumma ignoranta allmänheten inte begriper sig på, och inte minst lämna min älskade brorsa i vår underbart underklassbrittiskt inredda socialbidragstagarlägenhet.
Men, vad får mig då att göra detta? Vad får mig att överge alla mina favoritsysselsättningar och lämna landet jag lärt mig att älska för dess oreserverade hyllningar till historicism, västerländsk överlägsenhet och stockkonservatism? Jo, det rör sig naturligtvis om samma sak som fått människor i alla tider att lämna allt de haft för händer, det som fått folk att utbyta sina sinnens fulla bruk mot det förvirrade tillståndet hos debila dårar, det som utlöste det Trojanska kriget. Just det, jag talar naturligtvis om kärleken. Jag talar om min flicka.
För tillfället är jag alltså i Sthlm. Men, jag är inte bara tillfällig Stockholmare utan har, trots min odödliga övertygelse att 046 är det enda rätta riktnumret, nu slutligen nått vägs ände och blivit en 08. Inte nog med det. Jag har nämligen gått och blivit sambo. "Sug på den karamellen pojkar" (som vår blonda bystdrottning till föreläsare brukade säga till de intet ont anande men ack så sexuellt trakasserade plugghästarna på juristutbildningens termin 2). Just det. Sambo... Vuxet värre, men alldeles underbart!! Har personligen inte riktigt förstått varför folk får för sig att flytta ihop egentligen, med allt vad det innebär av tandborstkonflikter, toalockslägesstrider och överhängande risk för emotionell imperialism. Men, nu förstår jag att jag hela denna tid varit förd bakom ljuset. Det är helt enkelt så jäkla nice att bo med sin älskade flicka...
Skriver just nu min dissertation till studierna i London, vilka alltså fortsätter fram till juni. Eftersom jag skriver en uppsats i stället för att gå på föreläsningar och examineras som vanligt kan jag ta lite välbehövlig tid till att göra mig hemmastadd i mitt nya hem - Hantverkargatan 88, Kungsholmen.
Hantverkargatan, mitt nya hem.
S to the ambos... japp, japp!
Aiht, måste gittish nu. Lovar att hålla er uppdaterade och välinformerade - dvs lögnerna och överdrifterna kommer fortsätta florera här på ericus.bloggspot.com. Det, mina vänner, kan jag lova er!!
Tills vi möts igen (om ngn vecka eller så). Farväl!
Er trogne Ericus.
Kommentarer
Postat av: Harry
Dyre vän,
Jag önskar Dig all lycka med kärlek, samboskap, arbete och hybris! Framtiden är vår!
Ödmjukast,
H to the arry
Ps. För övrigt anser jag att Hong Kong bör förstöras Ds.
Postat av: älskade flickans syrra
gud så gulligt :')
Trackback
