Purgamentumokrati - rule by garbage
Jag har aldrig haft svårt för att sova. Ända sedan barndomen har det varit den mest naturliga sak för er trogne bloggmeister att få sova tryggt och lugnt när han väl lagt sig för att vila efter en hård dags många vedermödor. Sällan eller aldrig har jag upplevt några sömnsvårigheter. Måhända är det just därför jag nu upplever att mitt unga liv tagit en så fundamental vändning och helt vänts upp-och-ner av en så enkel sak som sömnbrist.
Nu kanske den normalt aktsamme läsaren av denna bloggsmörja får uppfattningen att undertecknad lider av stress- eller studierelaterade sömnsvårigheter, eller att det är min nyvunna vän Eddie-the-crack-pusher som håller mig vaken om nätterna och berövar mig min välbehövda djupsömn. Om det bara vore så väl. Sanningen är tusenfaldigt värre. Snarare än traditionella sömnstörare som alkoholiserade tungtalande grannar, droppande knarkkranar eller efterfester med herr och fru Ågren så handlar det här om något så enkelt som sallad. Nu förstår ni naturligtvis inte någonting. Sallad? Vad f-n har sallad med sömn att göra? Tillåt mig förklara: jag talar naturligtvis om salladsvagnen. Fortfarande oklart? Nåväl. Nytt försök: Salad Wagon är vad de alltid lika fyndiga NY-borna med hjälp av sin oefterhärmliga slang kallar sin sopbil.
Sopbil är emellertid en grav eufemism. Här talar jag inte om de ljud- och luktmässigt så skonsamma svenska miljöskrindorna som i makligt tempo smyger fram nästintill ljudlöst och tömmer de välsorterade svenska soptunnorna på dess innehåll en arla morgonstund. Nej, så långt därifrån man kan komma. Här talar vi om vagnar som närmast kan liknas vid den heltyska folktrucken Landkreuzer P. 1000 Ratte – just det, vi talar om monster. Monster som mitt i natten - i gäng om allt mellan tre eller fyrtiosex stycken - med öronbedövnade oljud dånar fram längs stadens gator som vore de satans förtrupper.
Sopbil från helvetet.
Det jag inte förstår är varför the city of NY har förklarat krig mot just mig? Kan inte dessa avgrundsvrålsgenererande megamonster användas för bättre ändamål än att spränga just mina trumhinnor? Ett spontant förslag är att skicka dem till Afghanistan för nästa anfallsvåg mot talibanerna. Jag är fast i min övertygelse att en brigad med salladsvagnar från det stora maskstungna äpplet i väst är det enda som kan stoppa de skäggiga herrarnas offensiv.
