Litet bo jag sätta vill
I skrivande stund har alltså även eder trogne bloggologist, Ericus, fått sig ett hem i städernas stad. Hittills har detta hem visat sig bjuda på ömsom vin, ömsom vatten; "vin" i form av en fantastisk lägenhet, "vatten" - och ganska mycket vatten - i form av periplaneta americana. Men, har man haft ett redigt flyt, så ska man inte klaga. Således välkomnar jag våra små vänner med största ömsinthet och gästfrihet. Därmed inte sagt att de kan bete sig hursomhelst. För någon dag sedan kröp ett par små gynnare ut ur mina strumpor som jag slängt lite slarvigt på golvet. Halvfräscht (strumporna eller lackorna, tänker ni - båda, tänker jag).
En annan uppsida med den nya boplatsen - alltså bortom de rent entomologiska fördelarna - är läget. Läget är allt, sägs det ju. Kanske inte allt, säger jag, men ganska mycket. Om man är innehavare av en förnämlig bosättning kan man till och med tåla en del kackerlackor. Med detta läge kan jag lugnt säga att alla kackerlackor i världen är välkomna.
Det första Nalle och jag gjorde, efter att medelst våra nyvunna kontakter inom New York-maffian ha krokat vår lya, var att ta en liten promenad runt kvarteret. Det var egentligen först då vi insåg vilket flyt vi haft. Om lägenheten är fantastisk så är kvarteret suveränt.
Ett stenkast västerut ligger Columbia, Amsterdam och Broadways till synes ändlösa avenyer – fullpackade med restauranger, barer, mysiga kaféer och grymma burger joints. Ett kast med liten triple-bun cheeseburger åt andra hållet, dvs. österut, ligger Central Park. Parken förtjänar egentligen ett helt blogginlägg i sig själv, vilket den säker kommer få i sinom tid. Här nöjer sig dock eder trogne bloggfarfar med att konstatera att den är enormt stor och full med ettriga ekorrar, berusade galningar, soldyrkare, råttor, vanvettiga rullskridskoåkare som fastnat i Tillbaka till framtiden, hundar av alla arter, raser och korsningar, förälskade par, kroppsbyggare, nervösa storstadsmänniskor iförda stormtrooperhjälmar cyklande på velodromcyklar av senaste snitt, samt – såklart – en och annan joggare (naturligtvis aldrig färre än ett par tusen).
Precis intill vår lägenhet ligger det hus som blivit vårt landmärke när man utmattad efter ytterligare ett 24-timmarspass i biblioteket famlar sig fram i New York-natten. Så, till alla besökare, när ni inte hittar tillbaka till vårt lilla kryp-in, håll utkik efter dessa tinnar:
Även om eder Ericus inte direkt är något stort fan av rådande celebritetskultur, så är det ganska kul att kolla vilka som bor/har bott i det ta mäktiga hus som går under namnet the San Remo. Wikipedia säger:
“Past and present residents of the building include such famous personalities as Tiger Woods, Steven Spielberg, Donna Karan, Steve Jobs, Demi Moore, Glenn Close, Dustin Hoffman, U2 frontman Bono, Steve Martin, Charles Nolan, Bruce Willis, Eddie Cantor, Robert Stigwood, Marshall Brickman, Jackie Leo, Don Hewitt, Billy Squier and Texas natural gas heiress Adelaide de Menil but also some businessmen: Dodi Al Fayed, Andrew Tobias, Aaron Spelling, Jack Sherwall, Hedy Lamarr. Rita Hayworth spent her last years there. In 2007 same floor residents Bono and Billy Squier went to court over a fireplace.”
Lätt bizarr resumélista m.a.o. Och tänk, bara ett par steg därifrån bor sedan ett par veckor tillbaka Svea Rikes främsta representanter (näst våra kungligheter) – Kaball de Narimi och Eric Spielberg.
Hemma.
