Ericus i Nevjork

Ända sedan eder högst underdånige bloggist och hans överdåniga och likaledes bättre hälft bestämde sig för att söka lyckan i Amerikat har olyckskorpar av allehanda slag kraxat i kör. Budskapet har varit lika tydligt som olycksbådande: det kommer bli mycket svårt att hitta ett bra boende i New York. Efter att ha lystrat till de mindre muntra men ack så välmenade orden ett tag började ens tidigare ohämmade optimism sakta men säkert falna. Vi började tveka. Det kanske inte skulle fungera att bara sätta sig på flyget och hoppas på det bästa. Det kanske inte skulle gå att glida på en deep fried snickers bar (jfr. det svenska bananskalet/räkmackan) rätt in i en superlya på Upper West Side. Det kanske rent av skulle bli riktigt meckigt. Men, sade vi till oss själva, om någon skulle klara det så var det vi. Därom var vi fortfarande enhälligt övertygade.

Olyckskorp.

Vi bestämde oss dock för att åtminstone till hälften hörsamma alla varningar vi fått. När vi undersökte marknadsförutsättningarna närmare blev vi något oroliga. Vart vi än vände oss var budskapet detsamma: augusti månad är sämsta möjliga tid att hitta boende i New York. ”Det kommer inte gå!” ”Ni blir hemlösa!” ”A plague! A plague on both your houses!” Ur vad som tycktes vara en aldrig sinande brunn av dåliga farhågor fortsatte dessa omen att ösas över oss. Sakta men säkert började vår jänkarlika framåtanda och osvenska geist nötas ned. Från att ha varit fast övertygade om att vi skulle hitta den bästa, mest prisvärda och lyxigaste lyan på hela Manhattan fann vi oss nu omkullrunkade i vår tidigare tro på vår egen förträfflighet. Det skulle bli svårt. Ja, rentav nästan omöjligt att hitta en lägenhet. Och ännu svårare då att övertyga en eventuell hyresvärd att hyra ut till just oss – två fattiga studenter från ett socialistland någonstans i Europa.

Men, skam den som ger sig, tänkte vi. Strax före vår avresa bokade vi in ett möte med en mäklare som vi ”träffat på nätet”. Han verkade, som de flesta man ”träffar på nätet”, något skum. Återigen hade vi lämnat vårt öde i fru Fortunas nyckfulla nävar.