Al-Barakat: mattsäljare, credit derivative swaps trader och cigarrökande skumpasumpare - nu i samma gäng!
Kära vänner, slösurfare och philistinier,
Precis som ni nog redan kunnat ana er till har Ekanikus i egen hög person lyckats med både det ena och det andra här i London hittills. Jag har exempelvis lyckats bli satt på plats av en rysk balettdansare, mordhotad av en fotbollshulligan för att ha fel färger på halsduken och sätta rekord i att äta flest havregrynochvattenshakes per dag i hushållet (och med Magulf och Matte så vet ni att det inte vill säga lite). Men, mina vänner, det har även lyckats mig att uppleva en fullkomligt bizarr afton i sällskap med en dansk oljetrader som obevekligen och framförallt oupphörligen hyllar en viss MC Einar (tänk er detta på bred danska), ett par flickor från klassen samt en hel klan med pakistanska mattförsäljare/oljesheikssöner/övertidsarbetande investmentbankirer. Oavsett vad de senare sysslade med så vill jag att ni skall veta en sak: ingen sysslar med det på det sätt som de gjorde. Fan vad de sysslade med det. Helt sjukt mycket syssel.
Så här gick det iaf till. Det hela började lugnt och trevligt som en liten klassträff på en loungebar.
Vi var färgglatt klädda och hade inte överdoserat något annat än ren och skär gemenskap.
Ok då, möjligtvis var det inte bara Silje som överdoserade lite av Bacchi förlovade livselixir. Det gjorde vi nog allesammans. Men, det är ok, för det gör alla i den här stan konstant och hela tiden. När de inte jobbar 20 timmar om dygnet.
Hursomhelst så lyckades damerna i sällskapet på något för undertecknad fullkomligt outgrundligt sätt i samspråk med ett gäng småmysko pakistanier. Rika småmysko pakistanier. Mycket extremt svinrika småmysko pakistanier. Damerna fattade emellertid inte omdelebart tycke för dessa gentlemannakodens yttersta utposter utan fann inledningsvis bäst i att låta deras charmerande erbjudande om kamelbarters vara obesvarade.
När vi senare begav oss till Londons numero uno posha klubb, Movida, blev det dock uppenbart att vi trots allt behövde deras hjälp. Detta för att förpassa våra skandinaviska lekamen till insidan av klubben i stället för yttersta änden av kön (runt knuten som vanligt här i byn). Genast svingades grabbarnas ihärdigt utdelade visitkort fram, telefonnumret slogs och plötsligt var vi förbi hela kön, inne på klubben gratis och i full färd med att dansa loss till riktigt tung mjulle med tiotalet drinkar var i händerna (hur nu det gick till). Då slogs åtminstone jag av att jag hade förändrats. Londonvistelsen hade verkligen krossat min en gång så stolta moralkodex och smulat sönder min personlighet. Jag hade blivit ett (sluta läs här, mamma!) drinklu*er. Och inte vilket dylikt som helst utan ett riktigt billigt ett. Ve och fasa, tänkte jag! Skammen sköljde över mig som ett kompani seljukturkar över Byzans. Chocken varade emellertid inte längre än den tid det tog för mig att fylla upp en ny drink från den enorma balja oljegrabbarna drog in (eller kanske var det ett oljetråg, vad vet jag. Får väl fråga Anders, den danske oljetradern).
Hursomhaver, jag fann mig i alla fall tillrätta i min nya roll och propsade bestämt på mer att dricka. Dock verkade cigarrmannen, som för övrigt tycktes inneha någon form av hövdingstatus, inte helt pigg på att låta mig dricka mer av deras booze. Inte heller jag var väl särskilt pigg på det efter att ha sett hur han deepthroatat en stackars välkyld Dom Perignon för sisådär 20 lakan.
Vi nådde helt enkelt någon form av entente cordiale, kamelkusken och den undernärde csn-beroende skåningen. Jag rörde inte hans Dompa, han rörde inte mig. Enkelt och rättvist.
Och tur var väl det, för annars hade jag nog inte levt länge nog för att kunna skriva dessa rader.
Med önskningar om att ni mår bättre än jag gjorde dagen därpå,
Erik.
Avslutningsvis ytterligare ett par bilder från denna magiska afton:
Colombiansk drug lord, någon? Vaddå, att bära solglasögon, jumper och dessutom slå åkarbrasor inne på en klubb där temperaturen håller minst fyrtio grader är väl helt ok?
Olje-Anders med Krickan och Nalle.
Och så var även denna kväll slut. Slute gott allting gott. Adieu, kamrater!