Tjejtjusarens guide till klubbgalaxen
Oi! Oi!
London är onekligen välkänt för sin fantastiska historia, sin klassiska arkitektur och sina metropolitiska framtidssträvanden. Men kanske e stan ännu mer ryktbar för sitt förstklassiga uteliv. Med tiotusentals pubar, barer, lounger, klubbar, salonger och alla andra möjliga och omöjliga former av hak är denna stad verkligen ett mecka för den festsugne (eller den evigt törstige och csn-berikade studenten). Hur kräsen man än är hittar man alltid sisådär ett par trehundra lämpliga ställen strax runt hörnet. Och som ni vet är jag inte bara antinykterist utan även besjälad med en viss fallenhet för stora och farliga klubbar med tunga beats. Tacka då hinhåle själv för att man är på plats i London när dunkadunkalusten faller på. För det gör den alltsomoftasthelatidenjämntochständigt.
En första försmak på klubblivet erbjöds redan första kvällen. Ett par hundra meter från vår lya ligger två (!) av stadens (och därmed världens) fetaste klubbar, Fabric och Turnmills. Efter att ha blivit verbalt överfallen av en cockneysvamlande eastender med matrixrock, bekantat mig med vederbörande över ett par stop ale på en lokal pub och i ca 30 minuter låtsats förstå hans slang (märk väl att cockney kan bli rätt kraftigt förvirrande) så gled vårt sällskap in på Turnmills och dansade natten lång till Stonebridges djupa toner. Storslagen inledning alltså.
Kvällen därpå var det dags för födelsedagskalas för en förtjusande fransyska vid namn Marie Sarah. Självklart firades dagen till ära med ett besök i London Eye (i egen chartrad kupé), en lika dekadent som svårbegriplig (helyllefransk) maskerad samt slutligen utgång på überposha ’le Paper’. Det var grejer. Den kvällen levde jag enligt devisen: ’har man aldrig drunknat i champagne tillsammans med franco-judeiska investmentbankirer iförd hawaiskjorta och för stora solglasögon så har man aldrig levt på riktigt’. Och det gick vägen. Se bilder nedan för resultat.
Framförallt har vi dock partajat tillsammans i vår underbara klass. Måste verkligen framhålla vilken skön blandning människor som samlats i ’the Scandinavian Program’. Stockholmare, Skåningar, Göteborgare, Norrmän och Danskar lever, äter, umgås, dricker, sightseear och avnjuter afternoon tea tillsammans. Riktig integration alltså. Mazoud Khamali skulle torska av avundsjuka bara han visste. Vi har till och med lyckats integrera ett par texaner och en halvmexikansk carnalito i gänget. Grabbarna i klassen är stabila, belästa, festliga och maktskiftande. Flickorna är undersköna, koketta och förträffligt angenäma att konversera med och tjuvkika på. Allt är således optimalt. Visserligen har intrigerna börjat tillta och ett visst mått av ränksmidande tycker jag mig kunna skönja begynnelsen till, men än så länge är dokusåpastämningen i klassen bara på defcon 2. Å andra sidan, den som väntar på något gott…
Håll nu till godo med lite bilder så återkommer jag när jag återvänt från Georgien, dit jag reser i morgon (torsdag) för att representera familjen Hallengren vid ett hederligt kaukasiskt bröllop. Det varar visst i dagarna tre och jag förväntar mig en hejdundrande tillställning. För er som följer nyhetstelegrammen kommer det kanske inte komma som en överraskning om jag plötsligt deporteras till Sibirien av bryska ryska invasionsstyrkor. Hoppas dock att invasionen låter vänta något på sig. Håll ni koll på Putin, den hale räven så hörs vi om en vecka!
Och innan jag glömmer: ALLA är varmt välkomna hit för att hälsa på! Vi har gott om utrymme, sköna sängar, jävligt dyr skumpa och en hyresvärd som ser ut att vara castad direkt från en Kusturica-film. Finnes även superbilliga flyg från Svea och oerhört mycket att se och göra. Jag nås framöver på +44 787 734 9709. Kom hit vettja! Om inte annat så på nyår då vi ställer till med ett kalas av sällan skådad dignitet i lägenheten, följt av en hejdundrande klubbkavalkad. Välkommen!
I tjänsten, för Skåne,
Ericus.
Och så, lite bilder på en svirande Svalle Hallengren med tillhörande klasskamrater:
"Alltid lika rolig, DJ Rob." (Sökarna, 1993) Men, ser inte Sussi en aning avogt inställd ut? Attans! Nej, nu ser jag att hon bara skyddar sin drink från att bli uppdrucken av undertecknad ;D
Jadå! Lika full i fan som alltid. Cheeeeeers!
Re: Cheeeeeeeeeeeers!
2/3 av tjejligan. Från vänst: Kristina, Nalle, Sussi, Isabella och Victoria.
Wagwan! Mi favorite gials och tillika mina nya hyresvärdinnor...
Yours truly med en fenomenalt svettig brittisk charmör vars största tillgång/skill/superhjälteförmåga tycktes vara att bli just väldigt, väldigt svettig. Märk att mitt rara gossansikte ger uttryck för det emotionella hopkok av dels de avoga känslor jag kände inför doften, dels den fascination jag kände över att ha träffat en person med en sådan förträfflig svettningskapacitet.
Ekan med två riktigt prima donnor, Nahal och Annika... och, ja, de kom loss till slut.
Vattenclosetten inne på riktigt flummiga Sketch. Hela rummet är uppbyggt av ägg i vilka toaletter finnes. Rummet nedanför äggstockscentralen heter följdriktigt "the vagina". Kan dock ej posta bilder på den av hänsyn till bloggens yngre publik.
Tack för underhållande läsning och välkommen till Georgienklubben. Grymt att du kommer dit nu eftersom du missade vår feta resa. Glöm för allt i världen att en man i Georgien dricker upp hela hornet med vin!!! Ses i november, då en riktigt svettig kväll på Fabric inte hade suttit helt fel. Over and out from Iceland!
Smart drag att berätta om klubblivet och posta bilder på såna förträffligt vackra damer och sedan uppmana oss att åka och hälsa på.
Man blir dock fundersam på om detta inte är ett exempel på falsk marknadsföring. Min erfarenhet, dock mycket begränsad, säger att engelskt uteliv och snygga tjejer inte hör ihop.
Mina associationer leder snarare till svettiga, rakade, tatuerade grabbar i träningsoverall och likaledes svettiga, tatuerade, tjocka tjejer i matchande träningsoverall. Men jag kan missta mig.
Skön blogg förresten, kul att läsa. Se bara till att inte uppdatera den för ofta som vår gode vän Klas gör, det tar för mycket tid från studierna... =)
Ehuru undertecknad aldrig begripit den banala människonaturen och dess animaliska behov av parningsritualer i form av dansant verksamhet, framstår ovan anförda inlägg som ett mysterium av rang. Att sedan en intellektuell projektil som allas vår "reseconnoisseur" Ekalfikus (...), erkänd förvisso som en de religiösa sanningarnas försvare och förkämpe, böjer ned sitt anmärkningsvärda huvud i den sörja av mänskligt avskräde och vulgärsexuella uttryck som utgörs av kroppsrörelsernas exstatiska perversitet, lämnar en bitter smak i den rationella människans tandhals. Nä du, högt ärade vän och landsman, detta är inte den väg som leder dig till minskad alienering och andrefiering, utan en rak väg förbi din skärselds cirklar till de lavasjöar där du finner dina evigt sörjande föregångare. Vill du att din gode kamrat, och säkerligen många med mig, ska förära dig visit, bör du snarast återgå till beundran av den kalla stenen, det skarpa sinnet och den luddiga tweeden.
Som sådant endast ett ödmjukt förslag från
Din svärdskamrat
