Ericus i Nevjork

Dyra vänner,


Charmig, ytligt trevlig och förbannat farlig. Lite som G.Y. McKillen.

Så har det blivit dags för ännu ett oefterhärmligt avsnitt i den vederstyggliga soppa som kokats ihop av alla mina arbetssökande kompisar. Ännu en polare har nu sällat sig till den tappra skara som oförtrutet fortsätter att köra skallen i kaklet i sin jakt efter drömjobbet.

Min gode vän och tillika gymnastkollega G.Y. McKillen anlände i söndags till Londonium för att bevista sin undertecknade vän och äga en intervju på ett managementkonsultföretag. Ja, ty han tillhör den folkgrupp vars etnicitet kommit att kännetecknas inte så mkt av dess sviktande skallbas som av en konstant oro i kroppen så fort konsultarbete inte utförs under minst 23 av dygnets 24 timmar - han är alltså en managementkonsultinriktad handelsstudent. Ve och fasa över denne unge mans öde!

Hursomhaver så berättade han en historia som nästan kan liknas vid ett unikum i arbetssökarkretsar. Eftersom min gode vän besitter en personlighet lika klart lysande som hans linblonda hårlockar räknade han med att fullkomligen äga på den intervju han nyligen hade i Sthlm. Så blev dock inte fallet. Till hans stora förtret men, mina kära läsare, till er stora glädje!

För så här går historien...

McKillen trampar vant och bestämt in på den stora managementkonsultens kontor i vår Kongl. Hufvudstad och anmäler sin ankomst. Inombords hurrar han eftersom han nu ska genomföra personlighetsdelen av anställningsprocessen. Anledningen till att min vän blir så fenomenalt glad att han knappt kan sitta still utan i stället börjar fippla med sina väl tilltagna tummlemmar är helt enkelt den att han alltid, jag menar alltid, gör oerhört bra ifrån sig på personlighetsdelen. Det är liksom hans paradgren. Hans trumfkort. Om Churchill var en leg. jäfvel på statsmannaskap, Gustavus Adolphus en hejare på rörligt artilleri och Demosthenes en sate på att tugga kiselsten så är G.Y. McKillen den utan tvekan grymmaste fubbicken around vad gäller personlighetsdelen på anställningsintervjuer. Så det så.

Trodde han.

För efter att ha suttit på intervjun och använt sig av exakt samma lysande charmstycke som han använt ett par dagar tidigare på en annan byrås intervju, vilket de fullkomligen trollbundits av och förälskat sig i, blev han rätt överraskad när allt inte gick hans väg den här gången. Trots att min gode vän levererat perfekta svar, väl avvägda och utomordentligt trevliga och smarta, så gick det helt enkelt inte som han förväntat sig. De ringde upp honom alldeles för snabbt för att det skulle kunna innebära ngt bra och berättade följande:

- Hej G.Y! Det här är Fritiof Lewenhaput på X Consulting AB.
- Hejsan Fredrik!
- Fritof. Mitt namn är Fritiof.
- Ja [harkel], just det - Fritiof. Hej, Fritiof! [Note to self, han heter för fan Fritiof!]
- Hej. Jo, det är så att jag skulle vilja meddela Dig vårt beslut.
- Ja, redan? Vad kul! Det var vänligt av er att inte låta mig sväva i "osäkerhet" allt för länge, haha. Ja, du Fredr... eeh... Fritiof, du är en riktigt gynnare du, va!? Är jag anställd as of today?
- Jag är ledsen, men beslutet är att vi bestämt oss för att inte ta Dig vidare till nästa runda.
- [WTF???] Aj då. Jaha, det var ju beklagansvärt.
- Njae, det är vi inte så säkra på. Vi har nämligen aldrig träffat någon som Du.
- [Aha! De vill ha mig för att jag är så charmig.] Nu förstår jag. Ni är förstås så förbluffade och imponerade av min oefterhärmliga charm att ni inte anser nästa runda behövas över huvud taget och helt sonika tar in mig som anställd direkt? Vad trevligt!
- Nej. Inte direkt. Snarare tvärtom är jag rädd. Det är är nämligen så, och detta är samtliga vi som intervjuade dig rörande överens om, att vi efter ett två och en halv timme långt samtal med Dig, om Dig, fortfarande inte har någon som helst aning om vem Du är.
- [Vad i h-vete?! Jag är ju jag, den där trevlige killen som är så genuint ytligt charmig att ingen kan slå mig på fingrarna vad gäller first impressions] Jag förstår. Tack i alla fall.
- Don't call us.
- Eeeeh, ok.
- You freak.
- Tack då. Det var väldigt trevligt att råkas och jag hoppas att våra vägar korsas igen i våra fortsatta karriärer.
- [Klick!]
- Hallå? Hallå? Frittan, är du kvar? Hallå? [Nehej, han lade visst på]

Förbryllad funderade den stackars bortkomne McKillen på vad som kunde ha hänt. Han hade ju använt all sin ytliga charm och svarat så trevligt på frågorna att han inte visste var han skulle bli av. Den enda rimliga slutsatsen han kunde komma fram till var att de helt enkelt ansett honom vara ingen mindre än en tvättäkta P. Bateman. En kallblodig fullblodspsykopat med ett oerhört och genuint trevligt yttre, men ett nedrigt och genomont inre. De måste helt enkelt trott att han skulle slakta dem närsomhelst.

Full i fan bestämde sig min gode vän för att likt våra gemensamma vänner Kimpa och Kjell-Bjarne oåterkalleligen bränna alla sina skepp hos en av de mest attraktiva arbetsgivarna på en och samma gång. Det var det värt.

Följdaktligen gjorde han något som kommer gå till historieböckerna tillsammans med Kimpas ansökningsförfarande som det ballaste och tillika mest självuppoffrande någonsin. I ett ögonblick av hänförelse tog han det diplom som han efter att ha utsetts till "Most charming male 2006" förärats med vid sitt utbytesuniversitet i Kanade och skred till verket.

Följande är ett utdrag från min väns konversation med Fred Fritiof.

Hej Fritiof,

Först och främst, det här är verkligen inte något böna-och-be-mail utan bara tänkt som en form av upprättelse för min del. Vi diskuterade min bristande förmåga att kommunicera den jag i själva verket är och ni satte frågetecken, som jag förstår det, kring hur det vore att ha mig som arbetskollega. För att räta ut dessa frågetecken har jag till detta mail bifogat en bild på det diplom jag fick under min Kanadavistelse, då jag överlägset röstades fram som ”Most charming male 2006” av alla 140 utbytesstudenter under vår avslutningsceremoni. Jag hoppas därför att detta officiella bevis på min sociala kompetens åtminstone visar att jag har ett uns av genuin charm i mig.

I vilket fall, jag vill tacka för intervjun och för att du tog dig tid att ge mig feedback på den. Jag tyckte verkligen att det var trevligt att träffa er och jag blev mycket imponerad av ert företag och era medarbetare. Jag hoppas därför att vi kommer att träffas åter senare i mitt yrkesliv.

Med vänliga hälsningar

G.Y. McKillen

P.S. Om du betvivlar äktheten i detta diplom kan jag ge referenser samt ytterligare bildbevis. D.S.


Helt i nivå med Kimpas ansats nedan, inte sant? Strålande tycker iaf jag!

Låt mig avsluta genom att citera Kimpas bevingade och numera i HR-sammanhang aldrig borttynande ord: Hoppas ert jobbsökande går bättre än såhär.

Må väl, mina vänner,

Er tillgivne

Ericus

Ps. Avslutar med en liten bildodyssé...


Mr McKillen finurligt utklädd till Drottning.


Ett strategiskt genius - Richard the Lionheart. Skulle få jobb hos vilken managementkonsult som helst. Även om han saknade trevlighetsintyg.


Glasögon provas på Harrods. Stilrent. Edgigt. Banbrytande. Omkullkastande. Priset? Om du frågar har du inte råd. Men runt sådär fem tusen spänn får man nog lugnt räkna med. Mina var såklart dyrast. Som de fabulösa metromän men samtidigt slitochslängkonsumister vi är köpte vi brillorna och och huttade dem på en fattig.


Sen unnade vi oss en homoerotisk present i form av Harrods egen Valentine's Day Krug Trunk - en kappsäck innehållandes två flaskor Krugskumpa, två glas och två stolar. För det facila priset en halv miljon SEK. Taget!