I tan I epi tas!*

116146-137

B'starder och Hellenister,

Idag har varit en stor dag. Detta till följd av två av varandra oberoende storheter - en matinéföreställning av Rik Mayalls The New Statesman samt en hemmaföreställning av en av filmhistoriens mastodonter, The 300 Spartans.

Ni lyckliga utvalda som välsignats (?) av försynen att få stifta bekantskap med Bottom, en av den brittiska burleskkomedins sjukaste skapelser, känner väl till honom. Likaså ni som stött på honom som Lord Flashheart i Black Adder. I den makalöst makabra uppsättning brorsan och jag bevittnade honom i idag iklär sig den oefterhärmlige Rik Mayall rollen som Alan Beresford B'stard, en lika hänsynslös som genomkorrumperad och inte minst översexualiserad opportunist som gått från Thatcher till att bli New Labour-politiker. Pjäsen som spelades på Trafalgar Studios, precis intill White Hall, storpolitikens vindlande korridorer, kombinerade lysande politisk satir med brutalt övervåld och engelsk snuskhumor. Med andra ord, helt i Ericus (och hans anhangs) smak!

Efter att ha skrattat sig utmattad för femtielfte gången och ha bevittnat de utan tvekan sjukaste scenkonsterna jag någonsin sett (och dessa ögon har sett en hel del skumligheter) gymmades det i mitt källargym, där personer av större höjd än en tvärhand icke gör sig besvär. Hongkong-Harry gör sig alltså gärna besvär (Dit måste vi dra när du kommer hit, kompis! [ÄLLÄR ÄNTÄ!]). För er som sett I huvudet på John Malkovich så vet ni hur 4,5:e våningen ser ut. Exakt (precis, Anders/Jens) så ser mitt gym ut. Fast packat med svettiga fransmän, kroniskt spinkiga indier och en och annan vältrimmad spettekaksätande skåning. Efter ett vansinnespass förvärrat av det faktum att värmen sällan understiger 45 grader i det gamla skyddsrummet var det däckdags framför Mattes enorma TV som skruvats upp på vår vardagsrumsvägg. Nu var det äntligen dags...

Efter att i julklapp av historicisten numero uno, Dr Hammar, ha fått 20th Century Fox hyllningskväde till slaget vid Thermopyle har jag väntat ihärdigt på att få loss ett par timmar för att avnjuta mästerverket. Denna kväll passade utmärkt. Lika klart som att John Polmans välpolerade flint glänste extra noga vid högtider är det att Ericus har en välutvecklad faiblesse för 'avgörande slag'. Och då särskilt sådana som räddat västerlig frihet från tyranni och slaveri. Slaget vid Thermopyle uppfyller utan tvekan båda kriterierna. 

116146-136

300 tappra spartaner under kung Leonidas mötte år 480 f.Kr. så gott som ensamma kung Xerxes  persiska armé på över en miljon man vid passet Thermopyle. De 300, som höll stånd i två dagar, slogs till sista man, nedkämpade mer än 20 000 perser och lyckades på så sätt hindra fiendens horder från att översvämma Grekland och göra slut på den civilisation som fanns i den då kända världen. Medan de övriga grekiska statsstaterna bråkade inbördes och således förhindrade enighet mot det annalkande hotet stod spartanerna pall och offrade sig - för att de älskade friheten mer än livet självt. Filmen är en oreserverad hyllning av hjältemod, offervilja och kamp för frihet och demokrati. Se den omedelbart! I övrigt rekommenderas Paul Cartledges 'Thermopylae - The Battle That Changed the World' väldigt varmt. Ett rykande hett tips för er som söker action snarare än historiskt mullvaderi är naturligtvis att invänta filmatiseringen av Frank Millers (Sin City) seriealbum '300'. En löjligt cool sneak preview hittar ni här. När den kommer är den verkligen ett måste!

116146-138

Ok, vänner. Nu väntar bingen.

Fred ut,

Ekanikus.

Ps. Isak, nu kan jag dö lycklig. Ds.

* I tan I epi tas yttrades av spartanska soldatmödrar/hustrur innan deras män/söner gick ut i krig för att försvara sin frihet. Orden, på antik dorisk dialekt, betyder "med den eller på den" - Spartas söner skulle antingen komma hem med seger och sin sköld i behåll eller döda, burna uppå densamma.

En annan skön legend beskriver hur en spartansk soldatmoder gråtande av sorg och skam dödar sin son när han kommer hem från ett slag utan sin sköld och med ett sår - i ryggen. Så ska en ynkrygg tas om hand (mig exkluderad naturligtvis ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0